torsdag
de senaste dagarna har mina tankar oundvikligt gått åt hur man hanterar rädsla och sorg.. jag har funderat på hur folk i min omgivning, vänner, familj och bekanta hanterar dessa känslor.
jag har en nära vän, hon skriker och vill ha uppmärksamhet, vill bli sedd. en annan nära person stänger in sig.. i flera år har hon suttit bakom en dörr. jag har även en vän som ler och skrattar för att dölja tårarna. och en kompis som kämpar och står ut tills hon tillslut efter så mycket sorg, ilska och rädsla inte längre står ut och totalt kollapsar. det finns en som presterar och presterar och presterar, gång på gång, helt perfekt, felfritt för att kompensera allt annat. jag vet en, som gömmer sig bakom smink, kläder och musik, som gör allt för att vara någon annan och slippa vara ledsen och rädd. det finns en annan som skiter i det mesta, som helt enkelt inte "bryr sig".. det finns dom som skriker ut allt och även dom som gömmer sig i tystnad. jag känner en som ständigt är på resande fot, som aldrig riktigt stannar någonstans och säger ''det här är hemma''. jag vet och känner så många personer som köper bort problemen, som tystar känslorna med en ny tröja eller ett par skor. det finns dom som skriver och dom som låtsas som ingenting.
konstigt nog vet jag ingen som inte flyr. som inte tar till någon tillflykt.
jag har en nära vän, hon skriker och vill ha uppmärksamhet, vill bli sedd. en annan nära person stänger in sig.. i flera år har hon suttit bakom en dörr. jag har även en vän som ler och skrattar för att dölja tårarna. och en kompis som kämpar och står ut tills hon tillslut efter så mycket sorg, ilska och rädsla inte längre står ut och totalt kollapsar. det finns en som presterar och presterar och presterar, gång på gång, helt perfekt, felfritt för att kompensera allt annat. jag vet en, som gömmer sig bakom smink, kläder och musik, som gör allt för att vara någon annan och slippa vara ledsen och rädd. det finns en annan som skiter i det mesta, som helt enkelt inte "bryr sig".. det finns dom som skriker ut allt och även dom som gömmer sig i tystnad. jag känner en som ständigt är på resande fot, som aldrig riktigt stannar någonstans och säger ''det här är hemma''. jag vet och känner så många personer som köper bort problemen, som tystar känslorna med en ny tröja eller ett par skor. det finns dom som skriver och dom som låtsas som ingenting.
konstigt nog vet jag ingen som inte flyr. som inte tar till någon tillflykt.
Kommentarer
Trackback
